SAW
(James Wan, USA 2004-2008)
Saw utgör vad jag tycker är en av de bästa skräckserierna någonsin. Serien utklassar de gamla 80-tals rysarna men sin moderna teknik. Visst, folk kan tycka att musik och filmer aldrig blir gammalt. Men Saw bevisar helt klart motsatsen. James Wan, regissör av filmerna, pressar skräckfaktorn till max med Jigsaws (John Kramer) sjuka lekar.
Jigsaw utsätter sina offer för väl genomtänka fällor som i stort sett är omöjliga att ta sig ur. Syftet är att prioritera vad som är värst. Att dö, eller ta sig ut med kritiska skador. ”Are you willing to shed your own blood to save your life?”. Jigsaw, som är en av huvudrollerna i filmerna, väljer sina offer noga. Han väljer ut dem han anser inte uppskatta sitt liv. Därför att Jigsaw har en hjärntumör, och han försöker göra det bästa av sitt liv. Men han blir ytterst besviken när han ser de lyckligt skattade människorna, som är friska, har gott om pengar och inga problem i familjen klaga. Amanda är en kvinna som utsätts för en av Jigsaws lekar. Hon lyckas ta sig ut, och blir på något sätt Jigsaws kompanjon. Jigsaw fortsätter sina sjuka lekar, med polisen hack i hälarna. Och det är bara en tidsfråga innan någonting går ur spår...
Regissören har med sitt team lyckats bra med att driva berättelsen framåt. Det är spännande och allting någonting som händer. Jag tycker inte det finns någon huvudperson förutom Jigsaw och Amanda, eftersom det handlar om personer som dör i Jigsaws fällor, och emellanåt får man se polisen utreda morden. Det är inte förrän i fjärde och femte filmen det börjar komma fler huvudpersoner, men då börjar även handlingen avta. Så det är både bra och dåligt. Ibland är handlingen hackig. Alltså på något sätt är det oklart vad som händer. Utan någon direkt förvarning är det en tillbakablick man tittar på. Det är helt enkelt rörigt. Detta förekommer inte ofta i filmen, men om man ska vara kritisk så är det väl ett problem. Jag uppfattar inget budskap med filmerna. Det är mest blod och sjuka lekar som är fokus. Men det hålls en röd tråd, och det gör filmen intressant!
Trots den maximala upplevelsen av mord som James Wan pressar en till, är filmerna i allmänhet bra. Jag trodde inte dem skulle vara så djupa, och ha en handling. Trodde mest det handlade om dem sjuka lekarna. Filmen är även bra gjord, man biter ihop när någon torteras ihjäl. Det är så det ska vara, annars är ju inte en skräckfilm hemsk. Jättebra serie, helt klart värt att se. Är du känslig att se blod, är det inte rätt filmer för dig. Men på ett sätt finns det något för alla. Jag uppfatta även filmen känslig, det var inte bara ”slaffs-slaffs”. Jättebra!
Av: Alexander Vaziri
(James Wan, USA 2004-2008)
Saw utgör vad jag tycker är en av de bästa skräckserierna någonsin. Serien utklassar de gamla 80-tals rysarna men sin moderna teknik. Visst, folk kan tycka att musik och filmer aldrig blir gammalt. Men Saw bevisar helt klart motsatsen. James Wan, regissör av filmerna, pressar skräckfaktorn till max med Jigsaws (John Kramer) sjuka lekar.
Jigsaw utsätter sina offer för väl genomtänka fällor som i stort sett är omöjliga att ta sig ur. Syftet är att prioritera vad som är värst. Att dö, eller ta sig ut med kritiska skador. ”Are you willing to shed your own blood to save your life?”. Jigsaw, som är en av huvudrollerna i filmerna, väljer sina offer noga. Han väljer ut dem han anser inte uppskatta sitt liv. Därför att Jigsaw har en hjärntumör, och han försöker göra det bästa av sitt liv. Men han blir ytterst besviken när han ser de lyckligt skattade människorna, som är friska, har gott om pengar och inga problem i familjen klaga. Amanda är en kvinna som utsätts för en av Jigsaws lekar. Hon lyckas ta sig ut, och blir på något sätt Jigsaws kompanjon. Jigsaw fortsätter sina sjuka lekar, med polisen hack i hälarna. Och det är bara en tidsfråga innan någonting går ur spår...
Regissören har med sitt team lyckats bra med att driva berättelsen framåt. Det är spännande och allting någonting som händer. Jag tycker inte det finns någon huvudperson förutom Jigsaw och Amanda, eftersom det handlar om personer som dör i Jigsaws fällor, och emellanåt får man se polisen utreda morden. Det är inte förrän i fjärde och femte filmen det börjar komma fler huvudpersoner, men då börjar även handlingen avta. Så det är både bra och dåligt. Ibland är handlingen hackig. Alltså på något sätt är det oklart vad som händer. Utan någon direkt förvarning är det en tillbakablick man tittar på. Det är helt enkelt rörigt. Detta förekommer inte ofta i filmen, men om man ska vara kritisk så är det väl ett problem. Jag uppfattar inget budskap med filmerna. Det är mest blod och sjuka lekar som är fokus. Men det hålls en röd tråd, och det gör filmen intressant!
Trots den maximala upplevelsen av mord som James Wan pressar en till, är filmerna i allmänhet bra. Jag trodde inte dem skulle vara så djupa, och ha en handling. Trodde mest det handlade om dem sjuka lekarna. Filmen är även bra gjord, man biter ihop när någon torteras ihjäl. Det är så det ska vara, annars är ju inte en skräckfilm hemsk. Jättebra serie, helt klart värt att se. Är du känslig att se blod, är det inte rätt filmer för dig. Men på ett sätt finns det något för alla. Jag uppfatta även filmen känslig, det var inte bara ”slaffs-slaffs”. Jättebra!
Av: Alexander Vaziri
1 kommentar:
Hej Alexander
Nu har jag sett att din recension ligger uppe. Bra. Vi får se om jag vågar läsa den. Jag har inte vågat se filmerna i alla fall. /Sofia
Skicka en kommentar