argumenterande text (REDIGERAD)

Vägledning till döds är fel!
Det finns alltså sidor på Internet där man kan få hjälpt att ta sitt liv. Jag har hört talas mycket om det, och igår såg jag ett debattprogram om just detta ämne. I själva debatten var det med både människor som var för att man skulle få dödshjälp och människor som inte var för det. Det var väldigt intressant att höra hur olika deras argument var. Från båda sidorna kom det toppen argument, det tyder på att detta är en väldigt svår fråga som man kan hålla på att argumentera om hur länge som helst i stort sätt.
Det finns hjälp med allting, www.sjalvmord.se är en hemsida där man får hjälp med själva förstadiet. Där för man argument till varför det är så himla bra att ta livet av dig. På hemsidan går det att läsa följande.
”Människor säger ofta att de vill rädda planeten, men de misslyckas att göra kopplingen, om du vill rädda planeten:
Ta ditt liv!!
Planeten kommer att räddas utan dig”.
Nästa stadium kan du hitta på www.youtube.com där för dom propaganda för de bästa tillvägagångssättet när man skall ta sitt liv.

Jag själv har aldrig kommit på tanken att ta livet av mig själv, därför kan ju inte jag veta hur det känns för någon som har dessa tankar, antagligen tycker väl en person med dessa tankar att det är en lättnad att det finns hjälp med sådant. Själv tycker jag att dessa sidor på Internet skall förbjudas. Enligt mig är det inte okej att hjälpa någon att dö på det sättet. Man skall inte ”peppa” någon att ta livet av sig.
Vissa anser att man det är helt upp till en själv om man vill ta livet av sig och att dessa hemsidor i fråga är ett stöd, eller en hjälp. Då tycker jag är om en person i fråga vill ta livet av sig, skall få göra det, MEN ingen annan människa skall kunna få påverka eller vara delaktig i detta beslut. Den är en människas egen ensak, aven om personen i fråga söker upp hjälpen själv.


Sen kan man ju se dödshjälp som att hjälpa någon exempelvis människor som ligger på dödsbädden och dess närstående lider med den, och nästan önskar att hon/han skall få somna in och vila i frid istället för att lida. Egentligen tror jag att det mer är man själv som är egoistisk om vill ha det överstökat. Att man tänker att man SJÄLV inte orkar se sin älskade lida mer, det skulle nog hon/han vill det med, även om hon/han inte han prata så ser jag att det är så. Om jag hade varit hon/han så hade jag velat det, osv. Enligt mig kan man ingen veta eller avgöra när någon annan känner att, nu räcker det nu vill jag dö. Det är bara en själv som kan bestämma det. Vägledning till döds är fel.

Anna Björklund Sp-tvär 1.

Malin Johansson

Intervju

Kan du berätta lite om dig själv?
Jag heter Zara Ottosson, är 16 år och går samhäll-ekonomi på porthälla gymnasium i Partille.

Hur var din uppväxt?
Jag var mycket busig och nyfiken, gillade äventyr och var överallt.
Jag blev väldigt snabbt självständig, och mycket mogen för min ålder. På fritiden gillade jag att öva på min tennis, fotboll och ridning.
”Fotbollen slutade jag med när min pappa drastiskt gick bort” säger hon och kollar ner i bordet.

Usch vad tragiskt, vad hände med honom?
Han fick njurcancer när han var 48 år gammal.
”Jag kommer ihåg morgonen den 1:e januari 2002, jag och min syster vaknade av att mamma la sig bredvid oss och berättade att pappa inte hade ont längre. Jag fattade ingenting utan jag började bara att stor lipa. Den natten är någonting jag aldrig kommer att glömma”.

Du var alltså 9 år gammal när du förlorade din pappa, har du haft någon fadersfigur efter det?
Ja som tur är så hade jag min granne Roger som alltid ställde upp för oss i alla lägen och hjälpte oss med allt han kunde, han var ungefär lika gammal som min pappa och jag hade känt honom hela livet.
Tyvärr så gick han bort nu i höstas 08 i även han cancer, vilket har varit en lika stor sorg som pappa.
Sen har jag även min låtsas - pappa som tur är. Utan honom skulle det kännas väldigt ensamt, säger hon samtidigt som hon berättar att hennes syster nyss flyttat ut.
”Men ändå känns det inte som att jag kan kalla honom pappa trots att han har varit tillsammans med min mamma i 6 år”.

Du berättade även förut att du har epilepsi, hur uppstod den?
Vi antog att det var från ett dataspel som jag spelade för längesedan, det hade extra mycket strålning, och även det att jag kom efter i skolan på grund av min leversjukdom.
”En dag hörde mamma massa sparkar komma inifrån datarummet. Hon blev arg och gick in för att säga till mig, hon blev livrädd när hon såg mig ligga på golvet och skaka kraftigt, och tangentbordet hängde ner från bordet. Det var mitt första och inte sista anfall.

Vad har din leversjukdom för konsekvenser i skolan/hemma/med kompisar osv?
Epilepsin (som drabbades av att jag kom efter i skolan pågrund av min lever sjukdom) sätter sig på hjärnan, och konsekvenserna till det i skolan är att jag kanske har lite svårt att hänga med på lektioner m.m.
Jag blir även lätt stressad på prov och lektioner pågrund av det här.
Det är fruktansvärt jobbigt hemma med det att jag har tider till allting. Tillexempel när jag måste vara hemma, ta mediciner – vilket jag även måste gå upp tidigt varenda morgon för att behöva ta.
Men jag kan ta med mig tabletter om jag är ute på kvällen eller sover över hos en kompis. Men jag måste fortfarande hålla mina tider. Vilket gör att mina kompisar drabbas, som också väcks när jag skall ta tabletterna.
Jag kan även inte ta mitt körkort om det inte har gått 2 år efter mitt senaste anfall.

DET FINNS INGET ONT SOM INTE HAR NÅGOT GOTT MED SIG.

- När pappa fick MS fick jag ta större ansvar och lärde mig mycket jag har haft nytta av i livet.

Per (min pappa) har haft en lite speciell uppväxt. Hans pappa blev sjuk i MS när Per var åtta år gammal. Detta innebar stora förändringar för Per och resterande familjemedlemmar. Saker och ting blev jobbigare för varje år som gick eftersom sjukdomen blev värre. Per blev tvungen att hjälpa till mycket, och lära sig saker som andra pojkar i hans ålder aldrig skulle behöva kunna.

Pappa och jag har aldrig riktigt pratat om hur han har haft det under sin uppväxt. Jag har bara vetat att hans pappa blev sjuk när han var liten. I dag satte vi oss ner vid köksbordet, jag ställde mina frågor och pappa berättade om sin uppväxt. Det var jätte kul att lyssna, det var tur att jag gjorde den här intervjun, annars hade jag kanske aldrig fått veta så mycket om min pappa.
Här kommer hans berättelse.

Per, hans syster Kajsa, Mamma Gun och pappa Bertil bodde i Mölndal ända till per var sex år gammal, då flyttade hela familjen till Askim där Bertil hade låtit bygga ett hus. De levde som en helt vanligt barn familj. De åkte på resor, tog båtturer med deras motorbåt. När Per var åtta år och hans lillasyster Kajsa var fyra, blev Bertil sjuk. Han hade fått MS, en sjukdom som sakta men säkert förlamar kroppen.
När per var tolv år hade Bertil börjat få svårt att röra sig och svårt att prata. Då var det självklart att Per skulle hjälpa till med saker som hans pappa inte längre klarade av att göra.
Per lärde sig massa saker av sin pappa, till exempel som att laga värme pannan ifall den skulle gå sönder. Per citerar:
”Han pekade och jag mekade”.
Det var nödvändigt att Per fick lära sig saker i hemmet, för hans pappa visste att inom några år skulle han inte kunna röra sig över huvud taget.
De passade på att göra utflykter med deras båt så länge Bertil kunde gå själv. De åkte
skidor ihop och utnyttjade den tiden dom hade tillsammans väl.

1975 kunde inte Bertil gå själv, han blev rullstolsbunden. Detta innebar att Pers mamma Gun, fick ta hand om sin make, och dess utom ta hand om allt annat i hemmet som Bertil tidigare hade haft hand om. Bertil kunde ju häller inte jobba och där med kunde han inte häller försörja familjen. Gun blev tvungen att utbilda sig och skaffa ett jobb. Hon gick ut skolan med högst betyg i alla ämnen och utbildade sig till sjukgymnast.
På morgonen gick hon upp och lagade frukost år familjen, hjälpte Bertil att få i sig maten, sen åkte hon till jobbet kom hem på lunchrasten och lagade mat åt Bertil, och sen bar det av till jobbet igen.
Visst var det jobbigt för Per och Kajsa, men jag tror att det var väldigt tufft för Gun. Hon hade ansvar för allting i hemmet helt plötsligt.
Pappa berättar att hans mamma (Gun) blev tvungen att inta en väldigt dominant roll i familjen.
- Hon skulle lägga sig i allting, allt från vad jag skulle ha på mig till vilka flickvänner som var okej.

Jag tror att den dominanta rollen Gun hade var nödvändig faktiskt, jag tror inte att hon hade klarat av saker och ting annars. Det fick ju självklart konsekvenser när det gällde förhållande till hennes barn. Det kanske inte alltid var så kärleksfullt.
Per berättar att han inte hade något vidare självförtroende under sin uppväxt, p,g,a sin mammas dominanta stil så hamnade han lite i skymundan.
- om någon frågade mig något så kunde det hända att mamma svarade.

Att Bertil var sjuk påverkade ju Pers relation till vänner o,s,v , medan kompisarna var ute och rände, var Per hemma och klippte gräset eller lagade mat.

Per berättar att det inte var förrän han började jobba och gjorde lumpen som han fick en bra självförtroende.
- Jag fick mycket beröm, och jag insåg att jag faktiskt var väldigt duktig på många saker.

Många av sakerna hans pappa lärt honom hade han ju inte blivit tvungen att lära sig om hans pappa inte hade blivit sjuk, så som sagt så finns det ingenting ont som inte för något gott med sig.

INTERVJU/PORTRÄTT AV: ANNA BJÖRKLUND SP-TVÄR 1

Intervju - Frågor och svar - Alexander

Intervju


Kan du berätta lite om dig själv?

Jag heter Björn. Jag är 16 år. Jag går i första ring på gymnasiet. Jag tycker om att gymma och umgås med mina kompisar. Jag tycker även om att se film. Min favorit film är Fight Club. På fritiden brukar jag som sagt gymma och umgås med kompisar. Vi brukar ha filmkvällar, åka till stan eller kanske gå på någon fest på helgen. Jag bor i Mölnlycke, i en villa med min mamma, pappa och min katt Devil.
Vilket program läser du?
Jag läser IT-data på Hulebäck.

Kan du berätta om ditt program?

IT-data är en hög med nördar som sitter och spelar på lektionerna. Ha-ha, skämt åsido så är IT-data en bra linje som inriktar sig på matematik, naturkunskap och datorkunskap. Till skillnad från NV och SP som har flera olika klasser per årskurs, så har bara vi en. Våra lärare är ganska softa och hela klassen är i stort sett skön.

Är du nöjd med ditt val?

Ja det är jag! Lite tråkigt med bara killar. Men det är nog inte många tjejer som skulle förstå sig på våran humor. Och det är sällan tjejer har samma intresse som de flesta IT-data elever har. Men jag är nöjd!

Hade du svårt att bestämma dig inför gymnasievalet?

Nej. Det stod mellan IT-data och NV-tvär, men innerst inne kände jag att IT-data var rätt program för mig. Min syo hjälpte också till mycket, och fick mig att inse vad jag verkligen ville läsa.

Varför valde du det programmet?

Jag är intresserad av datorer och jag är grym på matematik.

Trivs du bättre med gymnasiet än din förra skola?

Ja. Min förra skola var värdelös.

Vad har du för planer efter gymnasiet?

Få ett jobb inom databranschen. Ta det lugnt ett år. Sedan studera vidare.

Insändare Om Försurning


Jag tycker att det ett internationella problemet med försurning av land och sjö är ett typiskt i-lands problem! Det är något som vi i 2000-talet måste dras med eftersom industrierna på 1900-talet inte hade en tanke på att föroreningar faktiskt kan förflytta sig med hjälp av väder/vind till andra länder.

Idag försöker fabrikerna rena utsläppen så gott som det går med olika anläggningar. Men vi har fortfarande stora problem med 1900-talets försurning. Här i Sverige använder kalkning för att balansera ph-värdet i försurande sjöar och marker. Men det är ju nästan värdelöst, för efter några år så har området blivigt försurat igen. Det kostar ungefär 500 kr/hektar när man kalkar och det har blivit väldigt kostsamt efter alla dessa år.

Det vi måste fokusera på är att avveckla förbränningen av fossila bränslen (kolkraftverk, oljekraftverk, men även bilar). Det har vi till stor del lyckats med här i Sverige lyckats med förutom bilarna, men detta är ju ett problem som överskrider länders gränser.
Vi här i Sverige får ju ta emot mycket utsläpp från bland annat Polen, England och östeuropeiska länder. Dessa länder har ju faktiskt resurser till kärnkraftverk eller andra energikällor som till exempel vattenkraft och vindkraft. Vind och vattenkraft kan ju endast användas om landet har floder eller en kust där det finns starka vindar, men kärnkraft är ju ett alternativ.

Jag förstår absolut inte varför vissa människor har så starka åsikter emot kärnkraftverk, det är en pålitlig energikälla som i stort sätt inte påverkar miljön. Självklart är det katastrof om en anläggning skulle explodera (Tjernobyl).

Men tänk också på att kol och oljekraftverk förstör/försurar jorden långsamt, Under 1950-talet så märkte inte så många personer av det men framåt 1980-talet så upptäckte man att det inte var så jättebra med kol/olja eftersom en stor del av Europas sjöar och odlingsmarker tog enorm skada av ämnena kväveoxid och svaveldioxid.

Med dagens stora energi konsumtion av alla världens länder så är det omöjligt att det blir en global faktor. Det jag menar är att om ett land som exporterar kol, gas eller olja slutar att exportera det så står många länder utan energikälla. Det är just därför jag vill att man ska börja satsa mer på kärnkraft, vattenkraft och vindkraft om det är möjligt utifrån ett lands resurser.




AV: Rikard Zackrisson

Artikel om miljön

Försurning

Försurning har blivit ett stort problem i Sverige. Försurning orsakas av sura svavel och kväve gaser släpps ut vad förbränning av fossila bränslen (kol, olja). De sura gaserna når sedan sjöarna genom nederbörd. Med försurning menar man att ph- värdet sjunker till en för låg nivå.
Oftast neutraliseras sjöarna direkt, men det gäller bara sjöar med hög vittringsbenägenhet. Självklart drabbas sjöar som inte har hög vittringsbenägenhet. Konsekvenser av att en sjö blivit försurad är att djur och växt arter dör, alger kan börja växa alldeles för mycket och där med kväva övrig vegetation, det kan också vara farligt för oss människor.
Eftersom det är de fossila bränslena som orsakar problemet med försurning så tycker jag att vi skall utnyttja våra förutsättningar som vi faktiskt har för att rädda vår miljö. Vi har kunskap och material för att kunna tillvärka bilar som inte är miljöbovar. Man har ju kommit ganska långt i utvecklingen men det finns så mycket saker som går att göra. Det här med att utveckla miljövänliga fordon är ju inget vem som helst kan göra, det behövs det experter till, men kan känna sig lite hjälplös när man tänker på det. Men man kan faktiskt göra väldigt mycket som privat person för att rädda miljön och förhindra att våra vackra sjöar blir försurade.
Jag som sextonårig tjej kanske inte skall känna mig jätte skyldig när det gäller att släppa ut en massa avgaser, om jag skall ta mig någon stans så går jag cyklar eller åker buss. Det fungerar hur bra som helst för mig. Visst det tar lite längre tid med buss än vad det gör med bil, men det tycker jag faktiskt det är värt när man tänker på att man faktiskt gör miljön en tjänst, den tanken tycker jag alla borde ha när man sätter sig i bilen, att nu när jag startar bilden så är jag delaktig i att förstöra vår miljö.
Nästan alla familjer har två bilar vilket är väldigt onödigt. Många skulle kunna klara sig helt okej med en bil. Jag frågade min pappa en dag om han skulle kunna tänka sig att sälja en av bilarna för att göra miljön en tjänst. Han svarade ja, men att det egentligen inte skulle göra någon större om bara han skulle sälja sin bil. Jag tror att det är många som tänker på det här viset. Om alla istället skulle tänka tvärt om, att ”jag gör en skillnad, även om det blir en väldigt liten skillnad så är det i alla fall något” så det vara en helt annan femma. Det hade varit så väldigt mycket enklare om alla var lite mer positiva, det skulle göra stor skillnad. Det känns nästan som att människor börjar ge upp hoppet, i och för sig har det gått ganska långt med miljöförstöringen men det är aldrig för sent att göra något åt problemet.
Det finns ju kortsiktiga lösningar som inte håller i längden, till exempel kalkning. Man flyger med helikopter över sjön och släpper ut stora mängder kalk ur en jätte stor behållare. Detta håller inte i längden, kalket stannar inte i sjön för evigt utan man måste tillsätta nytt hela tiden. Man kan inte lägga ner massa pengar, tid och resurser som inte håller i längden, Utan jag tycker helt enkelt att alla skall hjälpas åt, det räcker med små saker som att, gå till affären istället för att ta livet, man gör faktiskt inte bara miljön en tjänst utan också sig själv, motion och frisk luft är hälsosamt.
Mitt måtto är att ingen kan göra allt, man alla kan göra något.




Av: Anna Björklund SP-Tvär 1

Intervju med Fredrik

Om Fredriks Yrke

Frågor:

1. Vad heter ditt yrke?

2. Vad jobbar du med inom ditt yrke?

3. Vad/vem jobbar du för?

4. Varför valde du att bli Riskingenjör?

5. Är det ett jobbigt yrke?

6. Hur blir man Riskingenjör, vad går man för utbildning?

7. Hur lång är utbildningen?

8. Är du nöjd med ditt val att bli Riskingenjör?

9.Vill du pröva på något annat yrke i framtiden, i så fall vilket?

Svar:

1. Riskingenjör

2. Riskanalyser i de olika skedena i byggprocessen. Det kan vara allt ifrån utredningar av transporter av farligt gods till byggarbetares säkerhet på arbetsplatsen.

3. Jag jobbar inom den privata sektorn på ett stort internationellt konsultföretag som heter Ramböll Sverige AB.

4. Det är fascinerande att varje dag se hur många risker man utsätts för och stor sannolikheten är att dem inträffar.

5. För mig som är så ung så är det ett jobbigt yrke..

6. Antingen kan du läsa till brandingenjör eller så kan du göra som jag har gjort, läsa riskmanagement programmet samt lite kurser på handelshögskolan.

7. Riskmanagement programmet är två år.

8. Ja, jag är väldigt nöjd med mitt yrkesval.

9. Jag hade velat testa att vara polis, det verkar vara ett spännande jobb


Av: Rikard Zackrisson